Nyhetsartikel

Två festivaler som i år ger plats för nyskriven opera är Läckö slott med ett beställningsverk av Daniel Fjellströms "Det går an" och Halland Opera & Vocal Festival som är först ut med att sätta upp "Mitt Lyckliga liv" av Stefan Klaverdal som båda är lysande exempel på att nyskriven opera engagerar publiken. Operan "Det går an" som bygger på C.J.Love Almqvists roman från 1839 med libretto av Maria Sundqvist gavs 13 i fullsatta föreställningar på Läckö slotts borggård och operan "Mitt lyckliga liv" om Dunne från barnböckerna av Rose Lagerkrantz (även libretto) är redan klar för otroliga 120 föreställningar runt om i Sverige. Riktigt bra för nyskriven svensk opera. 

Dessutom har den lilla festivalen med det stora hjärtat i Dala Floda fått rungande bifall i Dalarna, men också utanför Sveriges gränser, med sin nya omskrivna föreställning Carmen/Uggla Carin i regi av Lotta Lindqvist. Och i juni färdigställde den turkiska musiktidskriften Andante en specialutgåva om svensk opera. Riktigt bra för svensk opera, svenska operahus och operafestivaler.

Läs mer om svensk opera på turkiska i Andante

Läs mer om "Carmen/Uggla Carin" samt en recension i Seen and Heard International

Läs mer om "Det går an"

Läs utdrag ur Martin Nyströms (DN) recension om "Mitt lyckliga liv"

Mitt val i år faller dock på (barn-)kammaroperan ”Mitt lyckliga liv” som efter en idé av gitarristen David Härenstam nu tonsatts av Stefan Klaverdal till ett libretto av Rose Lagercrantz.

Det är baserat på hennes och illustratören Eva Erikssons prisade böcker om sexåriga Dunne och hennes livsavgörande vänskap med klasskompisen Ella Frida. Ett ämne som inte kan ligga mer rätt i tiden efter vårens utgivning på svenska av Elena Ferrantes roman ”Min fantastiska väninna” om Lila och Elena, som i början är jämngamla med Dunne och Ella Frida, och som trollbundit läsare och kritiker världen över.

I sin recension (DN 9/4) menade också Åsa Beckman att den uppgraderar väninnerelationen, en av litteraturhistoriens sorgligt vita fläckar, och ger den dess rättmätiga plats. Och att den gör det genom att skildra de båda flickornas visionära kraft när de oförskräckt och tillsammans blandar fakta med fiktion, drömmar med verklighet. Precis det som Lagercrantz och Eriksson gör i sina böcker görs nu med andra medel. Mera lyriskt, exakt och förtätat, med en kännbar puls mellan aktion och stillhet, och därmed också mera musikaliskt.

Stefan Klaverdal, som tidigare gjort uppmärksammade ”Vävaroperan”, tycks också ha smittats av textens musikalitet. För en lyckligare melodik än den som får ”Mitt lyckliga liv” att sprudla och jubla har jag svårt att föreställa mig. Ett melodiskt språk som rör sig över genregränserna med en sådan spontanitet och samtidigt med sådan klockren exakthet att det helt smälter samman med texten. Som i operans första höjdpunkt där Sara Jangfeldts oemotståndliga Dunne och hennes kontrapunkt, Jessica Bäckströms färgstarka Ella Frida, möts i något som resulterar i en veritabel sångarstrid. En scen som tar ut allt det anarkistiska och galet vilda i deras vänskap för att låta den fullständigt svämma över.

I Hugo Hanséns härligt medryckande men även finstämda regi spelar också David Härenstam lyckosamt dubbelrollen som Pappan och operans gitarrist. Liksom Malin-My Wall i rollen som Katten och som operans violinist. I dessa stämmor framkallas också de mörkare stråk i berättelsen som lyckan avtecknar sig emot. De känslor av separation och sorg som tillhör riskerna med att älska fullt ut.

Att en opera för barn (från fem år) även vågar visa detta är mycket starkt. Jag hoppas därför att denna ”Mitt lyckliga liv” får ett fortsatt liv. Den är en riktig fullträff.